Lurvasblogg

Matte tycker inte längre att det räcker med sitt och att jag slickar henne i ansiktet. Nu måste jag plötsligt komma när hon ropar och sluta när hon säger Nej. Detta är väldigt svårt och onödigt!!! Jag vill inte sluta tugga på skor och jag vill springa fram till människor vi möter när vi är ute och går. Idag var vi i Liljanskogen jag, Emma och matte. Ja förlåt Emma är mattes kusin som kom igår och sov över i mattes rum. Vi var i alla fall i Liljanskogen och jag var lös. Plötsligt kom en joggare och jag kutade efter honom. Jag struntade i att matte ropade på mig och matte vart arg. Senare tränade vi på det. Emma sprang förbi och jag efter. Matte ropade och jag skulle stanna. Stannade jag fick jag beröm. Stannade jag inte tittade matte in i mina ögon och såg arg ut. Tillslut stannade jag så fort matte ropade. Då vart hon glad.

Men sedan kunde jag inte hålla mig igen. Jag, matte och Hanne hade varit i humlan och jag fick gå lös på trotoaren för det var inga bilar eller människor där. Men så kom två barn och frågade om de fick klappa, det fick de. Allt gick bra, tills de små odågorna började springa åt motsatt riktning. Jag rusade såklart efter - jag menar gud vad kul! Matte sa "Lurvas, Hit!" så strängt hon kunde men jag struntade i henne trots att jag visste precis vad Hit! i den tonen betyder. Tillslut sprang Hanne efter mig och lyfte upp mig. Matte sa ingenting men jag såg på henne att hon var besviken. Hon vill liksom att jag ska vara så lydig, och okej jag kanske inte gör mitt bästa men det är svårt. Ska kämpa på. Vi hade i alla fall det mysigt idag.

      
Voff!